Sista dagen blev våra vänner sjuka och stannade hemma, men jag och Rikard begav oss ut på längsta trippen på hela resan. Totalt 9 mil från Alghero till Bosa och tillbaka.Vägen gick längs havet. Terrängen var kuperad med branta backar både upp och ned. Så galet vackert! Får får får så långt ögat kan se. På hela Sardinen sägs det finnas 3 miljoner får. Halvvägs nådde vi den sagolikt vackra byn Bosa med pastellfärgade hus. Hepp hepp. Efter en 3-rätterslunch i Bosa var det bara att vända tillbaka!

Måndagen var blåsig och kall. Vi strosade runt lite i stan men gick ganska snart tillbaka mot vårt boende.

På vägen upptäckte vi något konstigt. En bil stod uppsvängd på gångbanan, den stod still men motorn var igång. I bilen satt en kvinna med slutna ögon och öppen mun.

Först trodde vi hon sov väldigt väldigt djupt. Men eftersom bilen var igång anade vi att inte allt stod rätt till. Även ett till par turister hade stannat för att titta.

Trots att jag nyligen gått HLR-utbildning tog det säkert fem minuter av velande innan vi agerade. Vi var rädda för vad det kunde vara – och om det kunde vara någon fara för oss.

Men till slut gick jag fram, öppnade dörren och försökte skaka liv i kvinnan. Precis som på HLR-utbildningen ropade jag ”Hallå, hallå! Kan du höra mig!” (trots att hon med största sannolikhet var italienare). Inget tecken på liv men hon andades, om än väldigt ryckigt. Bredvid henne kunde jag se en spruta.

Markus, som ursprungligen är från Italien, ringde 112 och kallade dit en ambulans som kom efter ett par minuter. Vid det här laget hade det samlats ytterligare ca tio personer runt bilen.

Ambulansvårdarna lyfte ur kvinnan på en bår men hon var fortfarande medvetslös när det körde iväg med henne.

Efter det gick vi hemåt. Skärrade allihop.

Dagen efter läste vi i tidningen att kvinnan hade diabetes och hade hamnat i insulinkoma, men efter behandling på sjukhuset vaknade hon upp och mår nu bra.

Är glad och stolt att vi trots velande och rädsla tog mod till oss ringde ambulans. Nästa gång hoppas jag att vi vågar agera snabbare!

Vi lämnade Stintino och tog oss tillbaka till Alghero. Vi tog en annan cykelväg än tidigare. Men på grund av ganska molnigt och blåsigt väder kändes det mestadels som en ren transportsträcka.På kvällen tog vi oss in till gamla stan i Alghero. Solen kom fram och dränkte staden i ett gyllene ljus. Innan middagen satte vi oss på en uteservering och drack Aperol Spritz med solnedgången som underhållning.

Dag fyra fick cyklarna (och våra ömma rumpor!) vila och vi spenderade hela dagen i Stintino med omnejd.Promenerade till havet och stranden Pelosa med kritvit sand och bländande turkost vatten.  Jag och Adde roade oss med att rita i stranden. Godaste lunchen på resan – pasta! Lämnade havet och gick in till den lilla fiskebyn Stintino. Till middag blev det pizza!

Dag 3 var det dags att byta boende och stad, från Alghero till Stintino. Vi packade därför med oss all vår packning på cyklarna. Gröna vidder och vackra kullar. Adde-Badde fick dela plats med delar av packningen. Efter 5 mil nådde vi havet och dagens slutdestination Stintino.

Vi hade i förväg bokat cyklar som levererades till vårt boende. Adriano hade med sig en egen cykelvagn som enkelt kopplades på cyklarna.Jag valde en el-cykel! Kändes till en början lite skamfullt. Som att jag var tvungen att be om ursäkt till varför jag valde el – och inte en tuff tävlingscykel. Men insåg snabbt att el-cykel kan vara den bästa uppfinningen EVER! Med en liten dator på styret kan man välja ”low”, ”medium” eller ”high”. Elen sätts igång när man trampar och ger som max-hastighet 25 km/h. I branta uppförsbackar var det a-m-a-z-i-n-g! Elen räckte i ca 5 mil och därefter kopplade man bort batteriet och laddar det i ett vanligt vägguttag. Santa Maria La Palma.Medhavd pick-nick intogs i blåst vid havet i Tramariglio.

Första veckan i april lämnade vi ett gråmulet Sverige och tog oss med flyg till Sardinien. Med oss hade vi våra vänner Beatrice, Markus, deras son Adriano och ”xxx” som beräknas komma till världen i sommar.Anledningen till att det blev just Sardinien är flera. Först och främst ville vi till Medelhavet och en plats där vi kunde cykla. Därefter tittade vi på de alternativ som fanns med flyg till rimligt pris och tid att ta sig dit. Valet föll då på Sardinien dit Ryanair flyger direkt till Alghero till ett mycket bra pris!Dag 1 spenderade vi till fots i Alghero. En gammal genuin stad med 50 000 invånare. Trånga gränder, stor hamn, fiskare, massa glass och sol! Vi kom dit på en vardag och det var väldigt få turister på gatorna. Lyxigt! På kvällen drog påskveckan igång med en stor procession som gick genom staden.