… så åkte jag, Rikard, pappa och 8000 andra inlinesåkare ”Berlin Inline Skating Marathon”! Den drygt fyra mil långa banan gick genom centrala Berlin, asfalten var sammetslen och dessutom inga backar. Himmelriket för inlinesåkare!
Finns ju av förklarliga skäl inga bilder från själva loppet. Men här är ett par som mamma och bror tog när vi åkte i mål knappt två timmar efter start. Först pappa, sen jag och Rikard. Efteråt fick alla varsin medalj och en ”plastmantel” i senaste snitt för att vi inte skulle kylas ned.
Under loppet gjorde jag en vurpa (min första på typ 10 år, så typiskt!) när det var en mil kvar. En liten bit bananskal hamnade mellan hjulen och det blev tvärstopp. Jag flög upp i luften, landade hårt på rumpan och tappade luften. Rikard som hade hög hastighet for vidare och kunde inte stanna direkt. Så jag låg där på asfalten och såg honom glida bort. Ett par volontärer fick leda mig i säkerhet och väl på benen började jag gråta hysteriskt. De började prata om sjukvårdare och ambulans. Men jag utbrast: ”No, no, I just wanna go to the goal and finish the race!!. Och så lite hysteriskt kippande gråtattack på det. Efter ett tag kom Rikard och vi testade att rulla sakta framåt. Och efter ett tag kändes det bra, och vi kom i mål. Jag kunde dock inte sitta på typ en månad, svanskotan var helt förstörd!
I somras blev det två fantastiska turer med inlines längs Säröleden, söder om Göteborg. Senaste gången för bara en månad sedan. Kan inte förstå att det bara är fyra veckor sedan som det var sommar och man kunde bada i havet!
